[row][column size="2/3"]
Eftersom uterus aktivitet har stor påverkan är den lika viktig att beakta som fostrets hjärtfrekvens för att korrekt bedöma ett CTG-mönster. Det vanligaste är att kontraktionerna registreras via en extern tokometer placerad på den gravida kvinnans bukvägg över uterus. Registreringen omfattarkontraktionernas frekvens, duration och mönster.
Även då värkarbetet registreras med tokometer, är det viktigt att palpatoriskt bedöma värkstatus. Genom att använda båda metoderna parallellt kan värkrubbningar säkrare identifieras.
Frekvensen av kontraktionerna bör inte överstiga 4 till 5 per 10 minuter, då högre frekvens riskerar att påverka fostrets syresättning eftersom tiden mellan kontraktionerna blir för kort. Glesa kontraktioner kan leda till dålig progress och en långdragen förlossning, vilket i sig innebär en risksituation för fostret. Kontraktionernas duration är också viktig för effektiviteten. Under öppningsskedet varierar durationen mellan 30 och 60 sekunder, för att under utdrivningsskedet nå upp till 90 sekunder.
För att tillförlitligt kunna mäta intensiteten i kontraktionerna krävs en intern värkregistrering, men manuell palpation av uterus har trots detta stor betydelse.
Även basaltonus är viktig att bedöma vid exempelvis misstanke om moderkaksavlossning (ablatio placentae) eller vid värkstimulering med oxytocin, då risk finns för uterusruptur.
Intern värkregistrering är invasiv, förutsätter att vattnet har gått och är dyrare jämfört med extern värkregistrering. Rutinmässig användning av intern värkmätning har inte visats ge bättre utfall vid inducerat eller spontant värkarbete, oavsett om kvinnan genomgått kejsarsnitt tidigare, och rekommenderas därför inte.
Beräkning av Montevideoenheter (ME) är ett försök att kvantifiera uterusaktiviteten, och därigenom underlätta bedömningen om det föreligger ett adekvat värkarbete. ME definieras som medelintensiteten för kontraktionerna multiplicerat med frekvensen under en 10-minuters period. Normalt ska ME ligga mellan 120 och 200 under öppningsskedet. Över 250 ME anses vara patologiskt.
[/column]
[column size="1/3"]
Värkregistrering: frekvens, duration och basaltonus
[/column][/row]
[row][column size="2/3"]
Då det intrauterina trycket överstiger 30 mm Hg i samband med en kontraktion, stoppas placentablodflödet och gasutbytet reduceras tillfälligt mellan foster och moder.
Fostret behöver som regel 60 till 90 sekunder mellan kontraktionerna för att återhämta sig, och fostrets förmåga att hantera förlossningen är ofta likvärdigt med dess förmåga att klara av förändringar i samband med kontraktionerna.
Förlossningens längd är en viktig parameter för att bedöma belastningen på fostret. Under aktiv krystning ökar trycket ytterligare i uterus. Att börja krysta för tidigt bör undvikas, istället ska kort krystningstid alltid eftersträvas. Ett långvarigt utdrivningsskede innebär ökad risk för fosterpåverkan, eftersom antalet krystvärkar med hypoxemi blir så många att de till slut påverkar fostret.
[/column] [column size="1/3"]
Max 5 värkar / 10 min
Överstimulering med oxytocin →
Ingen tid för syresättning mellan värkarna →
Ansamling av koldioxid vilket innebär att pH sjunker
[/column][/row]