[column size="2/3"]
Normalt kan kvinnan börja känna fosterrörelser ungefär från vecka 18 till 20. Fostrets aktivitet ökar med graviditetens längd, men kan ändra karaktär mot slutet, då utrymmet att röra sig minskar. Fosteraktiviteten känns då mer som rörelser än sparkar. Det föreligger stor individuell variation i olika fosters rörelsefrekvens.
Antalet rörelser brukar vara som flest omkring graviditetsvecka 32, för att sedan hålla sig på ungefär samma nivå graviditeten ut. Normalt minskar inte rörelserna i slutet av graviditeten, men karaktären kan kännas annorlunda jämfört med tidigare. Fostret skiftar i allmänhet mellan aktivitet och sömn i perioder som varar mellan 20 och upp till 40 minuter. Fostret har en dygnsrytm, med mest aktivitet på kvällen under tredje trimestern.
Friska foster reagerar med ökad aktivitet och hjärtfrekvens på såväl starka ljud som på mekanisk stimulering och på smärta. Detta fenomen kan, om CTG-mönstret visar minskad variabilitet eller annan avvikelse, användas i ett stimuleringstest för att ”väcka” sovande foster. Under förlossning är en framprovocerad acceleration är ett lika tillförlitligt tecken som en spontan acceleration på ett välmående foster.
Minskade fosterrörelser kan vara ett tecken på att placenta fungerar dåligt och att fostret får för lite näring och syre (hypoxi). Hos mödrahälsovården får därför blivande mammor information om att vara uppmärksamma på minskad frekvens av fosterrörelser.
Tyvärr upplever mamman ofta förändrade fosterrörelser först sent i en kronisk hypoxiprocess. En subjektiv känsla av minskade fosterrörelser kan också vara en falsk alarmsignal, och det krävs därför alltid bedömning med andra övervakningsmetoder. Den blivande mamman bör alltid i sådana situationer komma akut för undersökning och antenatal CTG-registrering. [/column]
Fosterrörelser - utmärkta med lila vertikala streck (extern registrering).