[row][column size="2/3"]
Placentas viktigaste funktion är att vara det organ där utbytet mellan mammans och fostrets cirkulation sker. Maternellt blod kommer till placenta via aorta, iliaca-artärerna och de uterina artärerna. Det arteriella blodet leds sedan vidare genom placenta i ett stort antal spiralliknande artärer som mynnar direkt i det intervillösa rummet. Därefter transporterar navelvenen blodet till fostret.
Navelsträngen fäster på placentas fetala sida. Navelsträngen har 2 artärer och en ven. Navelsträngskärlen delar sig och grenar sig på placentas fetala yta i korionplattan. Från dessa kärl, som ses när placenta granskas, går grenar ner i placentavävnaden. I de finaste delarna av korionvilli finns ett kapillärnät med tunna väggar. Detta kapillärnät möjliggör utbyte av gas och transport av näring mellan moderns och fostrets blod.
[spacer]
[/column]
[row] [column size="2/3"]
Efter utbyte av gas och näring, leds det nu syrerika blodet tillbaka till fostret via kapillärer till navelvenen (vena umbilicalis). På mammans sida leder venösa kärl syrefattigt blod tillbaka till mamman.
Placenta har en genomblödning på cirka 500 ml/minut. Blod kan passera fritt genom det intervillösa rummet när uterus är avslappnad. Då uterusmuskulaturen kontraheras minskar genomblödningen, för att helt upphöra när trycket blir tillräckligt högt, cirka 60 – 90 mm Hg, vilket är det tryck som ses vid en stark kontraktion eller krystvärk.
Fostret kräver för att må bra att placentas cirkulation är tillräcklig både för att tillgodose fostrets behov av syre och näring, och för att transportera bort koldioxid från fostret.
[/column]
[column size="1/3"]
Cirkulation med utbyte av näring, syre och koldioxid
[/column][/row]