En god förlossningsvård syftar till att ge det nyfödda barnet en god start på livet och de blivande föräldrarna en positiv upplevelse, samtidigt som förlossningen ska vara medicinskt säker. De allra flesta barn föds friska och utan tecken på onormal påverkan av förlossningen.
Fostrets tillstånd före förlossningen har stor betydelse för hur väl det kan klara av den stress som förlossningen innebär. Ett friskt och välnutrierat foster har välutvecklade skyddsmekanismer och klarar mycket stora påfrestningar utan att skadas.
De metoder som används för övervakning syftar till att följa fostrets utveckling och att bedöma dess aktuella tillstånd. Under förlossningen vill vi kontrollera och registrera hur viktiga vitala funktioner påverkas av den mekaniska och metaboliska stress fostret utsätts för.
Mekanisk stress betingas av att huvudet och/eller navelsträngen komprimeras när livmodern kontraheras. Metabol stress beror bland annat på att cirkulationen i moderkakans maternella del reduceras eller upphör vid varje värk när värkarbetet når en viss styrka. Gasutbytet mellan foster och mamma blir då under korta perioder mindre.
Om fostrets motståndskraft är nedsatt, eller om påfrestningarna är ovanligt stora, kan förmågan att kompensera vara otillräcklig. Den kompenserade stressen övergår då i inkompenserad stress, vilket ofta betecknas distress. Vitala funktioner kan då påverkas så allvarligt att barnet får varierande grader av fysiska och/eller mentala skador eller avlider.
Om förlossningsförloppet avviker från det normala krävs åtgärder, grundade på kunskap om den gravida kvinnans och fostrets fysiologi. Detta kapitel beskriver de mekanismer fostret är beroende av för att klara sin födelse, och bakgrunden till hur fostret signalerar om det inte mår bra.
[/column]